Så har våren kommit om än lite blygsamt.....
Har påbörjat flytt till Östersund och det känns ganska bra...ändå. Men det är inte roligt att ha tre olika hem, inget är där jag är....Men får ha det så här tills grabbarna slutat skolan.

Nu har jag varit lat igen, inte skrivet ett ord sen vi skriver 2015......

Nåväl, livet rullar på den 8 oktober fick jag äntligen ta bort portvakten som varit min länk till alla cellgifter ifjol.

En liten makapär med ack så viktig!

 

 

På måndag den 9 februari ska jag då äntligen på återbesök på lasarettet för provtagningar för att konstatera att ingen cancer finns kvar i min kropp. Det är nog inte förens då jag kan knyta ihop säcken helt. Det har varit en lång väntan och jag har inte kunnat glädjas helt och har inte heller känt igen mig själv.

 

 





Har varit i Öjarn och städat bort sommarblommor för att hösta till det med enris och rönnbär. Gick halva Öjarskogen för att hitta nån enbuske för att hitta den ovanför stugan... Satt vid sjön och tänkte på sommaren som gått och fick en tår i ögat....När jag låst alla dörrar och åkte därifrån så fick jag en känsla av att det kommer att dröja innan jag åker dit igen....det är ju jätte sorgligt för det är ju mitt eget paradis!

Tänkte också på mitt senaste år med min cancer och känner att det är först nu jag börja fatta vad som hänt, jag har ju för tusan varit sjuk! När jag var mitt upp i allt så är var jag så koncentrerad på själva behandlingen och vad som skulle komma härnäst i denna så jag hann aldrig grubbla något på själva sjukdomen.

Nä nu skulle jag vilja ändra på mitt liv, kanske nytt jobb? Det skulle faktiskt vara jättespännande att göra något helt annat. Jag har arbetat med turismfrågor organiserat i 17 år! det räcker tycker jag.

 

Oj oj oj, idag skriver jag den 31 augusti!

Vad hände?!

Sommaren ger oss sin sista dag just idag...Ikväll kommer jag att tända ljus för att ta förväl av sommaren, men också för att hälsa hösten välkommen!

Det har hänt så mycket sen sist jag skrev, jag fick min röda stuga vid sjön det blev klart i januari redan :). Där har jag tillbringat mycket tid i vinter/vår/sommar. Byn heter Öjarn och ligger 3 mil från Strömsund med ca 180st fast boende. Sjön är unik med sin, som det sägs lika många öar, holmar som årets dagar...Nedan ser ni en precis utanför min stuga.

 

 

Den 3 februari fick jag min första cellgiftsbehandling och det gick jättebra, syster Ulla va med mig. Fick under de första tre behandlingarna två olika sorter varav den första var knallröd. De tre sista behandlingarna fick jag använda både vantar och tofflor med isglykol för att inte naglarna skulle ramla av....Det va så kallt så det går inte beskriva! När jag tyckte att det kändes ganska ok, då fick jag byta till nya kalla...Mellan detta datum och till den 20 maj fick jag totalt sex behandlingar.

Exakt tio dagar efter den första behandlingar började jag tappa håret och det va inget konstigt alls. Ringde syster Ulla och bad henne komma och raka bort allt precis som vi bestämt. Grabbarna va med Peter så jag ringde honom och bad att de skulle komma så de fick se hur jag såg ut....det blev många skratt och helt odramatiskt.

Både Isak och Viktor följde med en varsin gång för att få se hur det hela gick till. "Min" underbara sköterska Fredrik var helt otrolig och visade, lät de vara med på ett ypperligt sätt. De fick bland annat sätta igång droppet och Isak vågade till och med skölja venporten! :)

Sammantaget så gick alla behandlingar bra och jag mådde bra, blev ordentligt förskyld efter min första och va tvungen att vara hemma en vecka, men annars har jag jobbat hela tiden. Det som va värst va nog att jag fick en vit beläggning i munnen och inget smakade (inte ens snus va gott). Hade svårt med matos, vilket faktiskt sitter i än.

När jag rakat bort håret beställde jag tid hos Fotograf Moa för att ta några bilder i min skallighet (25/2). Magdalena fixade en mycket fin make med lösögonfransar och allt :) Ville för mig själv bevisa att man kan vara vacker utan hår.

Visste också att jag ville ha en tatuering som visade att min ängel landat och fanns vid min sida. Den betyder mycket för mig.

Efter den nästsista behandlingen fick jag muskelvärk mest i låren, detta höll i sig ända till i början av juli men är nu helt borta.

Den 23 juni påbörjade jag min strålning i Umeå och den sista fick jag den 25 juli med Queens låt "The show must go on" i högtalarna, nog är det konstigt ändå?! :) Kan tycka att rent titelmässigt skulle "mina" två låtar ha bytt plats på nåt vis, då det va "Morning has broking" jag lyssnade till på radion den morgonen jag åkte in till Östersund för att få mitt bröstcancerbesked......

De fem veckorna i Umeå gick bra och relativt fort. Hade grabbarna och Peter hos mig en vecka och som vi alla vet har ju sommaren varit underbar så det blev många dagar vid Nydalasjön.

Efter den näst sista strålningen fick jag lite brännskador under bröstet och på höger sida men de läkte fint och efter tre veckor va de borta.

Nu är det bara att invänta att 6 månader går så jag får lämna nya prover och höra att jag är friskförklarad. Sen har jag en venport kvar som också ska bort.

Fick ingen mat och tyckte att dränaget såg ut som Proviva blåbär.....;)

Hoppsan, vips så sitter jag här och skriver 31 december, årets sista dag. Julen kom och gick, känns det som fastän själva julhelgen innehöll många dagar.

Julafton firades hos syster Ulla med familj å några till. Precis när vi slagit vattnet av potatisen och värmt allt som skulle vara varm for strömmen! Rödkålen värmdes på eftervärme i ugnen...Men det var riktigt mysigt att äta i endast ljusens sken, och dela ut julklappar. Vi hade hjälp av en nisse med julklappsutdelningen...Men vid åtta tiden åkte vi hem för grabbarna ville titta på tv.

Juldagen åt vi en kanonmiddag hos syster Eva, så jäkla god mat (som vanlig där). Jag och grabbarna sov över där så fick mamman dricka lite rött "ler". Vi gjorde skattjakt och frågesport, jag den första och Isak & Viktor den andra. Grabbarna somnade skönt på övervåningen medan de såg på Anders inspelade jaktfilmer..

Men idag är det nyårsafton och det snöar! Vi var bjudna till Brunflo på en heldag med badtunnebad, lekar och mycket annat skoj. Men nu är det ju så att vi har en gammal dam som heter Dusty som bokstavligen är livrädd för raketer så vi blir hemma. Peter är på semester och kan inte häller ta henne. Nåväl det kommer fler nyårsaftnar. Vi har bjudit hit mamma som inte for till Sjougda på hummer, räkor, Västerbotten paj och mycket annat gott. Vet redan nu att dessa humrar inte är i närheten av de som jag blev bjuden på för några veckor sen, av en mycket kär vän.....

Jaha och året som gått då? Upp & ner, hit & dit, framgång & motgång.....ja som för de allra flesta kan jag tro. Säger också som många andra, 2014 ska bli ett bra år och jag har några saker på gång som jag tror kommer att göra mig glad....kanske en röd liten stuga i skogen vid en sjö?

Men först och främst ska jag lägga energi, tid, kraft, fokus på att bekämpa bröstcancern. Börjar året med en ny operation den 2 januari.

Nu säger jag, Gott Nytt År!

Så där ja, då har jag varit på lasarettet på återbesök. Alla prover på knölen va bra om man kan säga det om en cancertumör, men så va det, (vet nu att den var 1,3 cm i diameter). En av körtlarna som togs ut hade dock en metastas så det blir ny operation den 2 januari då man kommer att ta bort fler körtlar för att analysera så man är säker på att inget finns kvar. Vilket jag tycker är jättebra och känns tryggt på nåt vis.

Denna gång kommer de att sätta in ett dränage vid såret och de vill ha kvar mig ett eller två dygn längre. Men de går in i samma ärr så några fler sådana slipper jag, (även om det är väldigt fint sydda).

Mitt bröst har varit hårt på utsidan men inte ont, nu var detta inte så konstigt för de tömde det på nästan 3 dl vätska som såg ut som cola eller tjära i färgen...

Nu trodde ju jag i och för sig att jag skulle få ett datum för start gällande strålning, men det fick jag så klart inte. Men jag vet nu att det kommer att ta fem veckor och det är väldigt lång tid utan Isak & Viktors, men Peter har lovat att jag får ha de hos mig varje helg jag är hemma.

Ska jag nu tro alla så är det väldigt bra i Umeå och patienthotellet, så det går nog ingen nöd på mig..

 

Patienthotellet, Umeå