Vår delegation bestod av Johannes Collin (Norråker), Hans-Erik Lindberg (Bydalsfjällen), PO Eriksson (projektet), Anna Mirsalieva (turistprojeketets kontakt i Moskva), Ralph Rentzsch (Rentzsch Fakta och Vision), åsså jag då

Middagen åt vi tillsammans med den avgående borgmästaren Vladimir Jackubovski (som förövrigt var mycket lik min far som ung) och Galina Sjubr, samt delegationen från Frankrike.
En makalöst trevlig middag med mycket vodka, skratt, värme och humor.

Mitt lilla gemak. Jätte fint och stort rum. Ska de va så ska de va..........................

Jag skerv om Baikal i förra inlägget och så här ser den ut vintertid.

Jag har varit i Sibirien närmare bestämt i staden Irkutsk. Vi anlände till ett soligt Irkutsk tidigt på morgonen den 1 mars. Vår tolk Tatiana mötte upp oss på flygplatsen och vi åkte direkt till vårt hotell, House of Europe. Detta hotell ägs och drivs av staden Irkutsk och det är här stadens gäster får husera under sina besök.

Efter en välbehövlig vila åt vi lite frukost och sedan begav vi oss mot Baikalsjön. På denna tur följde ytterligare en tolk/guide med som var otroligt duktig på stadens historia och berättade mycket intressanta saker.

Vi fortsatte vår tur mot Baikalsjön för lunch och ett besök på Baikalmuseum. Detta museum har drygt 40.000 besökare per år och visar djurlivet i denna underliga sjö med bl.a. Baikalsälen som är den enda sälarten som uteslutande förekommer i sötvatten.

Baikalsjön mäter ett djup på ca 1 637 m där det är som djupast och är världens sjunde största sjö. Det finns över 300 vattendrag som mynnar ut i sjön men den har bara ett utlopp, floden Angara.

Efter turen till Baikal återvände vi till Irkutsk och Sibexpocenter för att rigga vår monter inför mässan Baikaltour dag två. Sibexpocentre är den mässlokal som används flitigt för olika evenemang. Middagen åt vi på Arbatskiy Dvorik. En delegation väldigt trötta svenskar somnade gott denna kväll.

Jag hade äran att få vara med på invigningen och talade kort om hur vi i Sverige arbetar med värdskap och hur viktigt det är att få våra gäster att känna sig välkomna. Att värdskap är så mycket mer än ”bara” bra service. Jag är inte helt säker på att de förstod vad jag pratade om…..

Vår monter var välbesökt och intresset var stort, inte minst gällande de färdiga och prissatta paket vi hade med. Personligen så tror jag att vi anses exotiska och intressanta trots likheterna oss emellan. När det gäller det turistiska utbudet vi har hos oss kontra Irkutsk så ser det rätt lika ut. Hundspann, skoter, skidåkning är några av de produkter man hittar och det stora området man marknadsför är Baikal. Min slutsats är dock att det nog är svårt att få Sibirier att resa till Strömsund.

Första stoppet blev på Irkuts wooden architecure museum. Ett museum som påminner om utemiljöerna på Jamtli. Här visas hur Sibirierna byggde sina hus, levde och verkade.

Här är vår nya familjemedlem och han heter Julle och är av rasen Italiensk Vinthund.

Italienaren är ingen vanlig "hund" i den bemärkelsen att den trivs i en hundgård, vill sova i en hundkorg eller på en filt på golvet. Att skaffa en italienare är som att skaffa en liten "bebis" - och samtidigt få en kattlikt egensinnig liten VÄN.

Italienaren är en något självupptagen och egensinnig liten hund som endast älskar en sak mer än sig själv (och det säjer inte litet!) - det är den egna familjen, som den frikostigt slösar sin tillgivenhet på. Besökare skälls först ut, hälsas sedan glatt och artigt på för att slutligen ignoreras.