Har varit i Öjarn och städat bort sommarblommor för att hösta till det med enris och rönnbär. Gick halva Öjarskogen för att hitta nån enbuske för att hitta den ovanför stugan... Satt vid sjön och tänkte på sommaren som gått och fick en tår i ögat....När jag låst alla dörrar och åkte därifrån så fick jag en känsla av att det kommer att dröja innan jag åker dit igen....det är ju jätte sorgligt för det är ju mitt eget paradis!

Tänkte också på mitt senaste år med min cancer och känner att det är först nu jag börja fatta vad som hänt, jag har ju för tusan varit sjuk! När jag var mitt upp i allt så är var jag så koncentrerad på själva behandlingen och vad som skulle komma härnäst i denna så jag hann aldrig grubbla något på själva sjukdomen.

Nä nu skulle jag vilja ändra på mitt liv, kanske nytt jobb? Det skulle faktiskt vara jättespännande att göra något helt annat. Jag har arbetat med turismfrågor organiserat i 17 år! det räcker tycker jag.

 

Oj oj oj, idag skriver jag den 31 augusti!

Vad hände?!

Sommaren ger oss sin sista dag just idag...Ikväll kommer jag att tända ljus för att ta förväl av sommaren, men också för att hälsa hösten välkommen!

Det har hänt så mycket sen sist jag skrev, jag fick min röda stuga vid sjön det blev klart i januari redan :). Där har jag tillbringat mycket tid i vinter/vår/sommar. Byn heter Öjarn och ligger 3 mil från Strömsund med ca 180st fast boende. Sjön är unik med sin, som det sägs lika många öar, holmar som årets dagar...Nedan ser ni en precis utanför min stuga.

 

 

Den 3 februari fick jag min första cellgiftsbehandling och det gick jättebra, syster Ulla va med mig. Fick under de första tre behandlingarna två olika sorter varav den första var knallröd. De tre sista behandlingarna fick jag använda både vantar och tofflor med isglykol för att inte naglarna skulle ramla av....Det va så kallt så det går inte beskriva! När jag tyckte att det kändes ganska ok, då fick jag byta till nya kalla...Mellan detta datum och till den 20 maj fick jag totalt sex behandlingar.

Exakt tio dagar efter den första behandlingar började jag tappa håret och det va inget konstigt alls. Ringde syster Ulla och bad henne komma och raka bort allt precis som vi bestämt. Grabbarna va med Peter så jag ringde honom och bad att de skulle komma så de fick se hur jag såg ut....det blev många skratt och helt odramatiskt.

Både Isak och Viktor följde med en varsin gång för att få se hur det hela gick till. "Min" underbara sköterska Fredrik var helt otrolig och visade, lät de vara med på ett ypperligt sätt. De fick bland annat sätta igång droppet och Isak vågade till och med skölja venporten! :)

Sammantaget så gick alla behandlingar bra och jag mådde bra, blev ordentligt förskyld efter min första och va tvungen att vara hemma en vecka, men annars har jag jobbat hela tiden. Det som va värst va nog att jag fick en vit beläggning i munnen och inget smakade (inte ens snus va gott). Hade svårt med matos, vilket faktiskt sitter i än.

När jag rakat bort håret beställde jag tid hos Fotograf Moa för att ta några bilder i min skallighet (25/2). Magdalena fixade en mycket fin make med lösögonfransar och allt :) Ville för mig själv bevisa att man kan vara vacker utan hår.

Visste också att jag ville ha en tatuering som visade att min ängel landat och fanns vid min sida. Den betyder mycket för mig.

Efter den nästsista behandlingen fick jag muskelvärk mest i låren, detta höll i sig ända till i början av juli men är nu helt borta.

Den 23 juni påbörjade jag min strålning i Umeå och den sista fick jag den 25 juli med Queens låt "The show must go on" i högtalarna, nog är det konstigt ändå?! :) Kan tycka att rent titelmässigt skulle "mina" två låtar ha bytt plats på nåt vis, då det va "Morning has broking" jag lyssnade till på radion den morgonen jag åkte in till Östersund för att få mitt bröstcancerbesked......

De fem veckorna i Umeå gick bra och relativt fort. Hade grabbarna och Peter hos mig en vecka och som vi alla vet har ju sommaren varit underbar så det blev många dagar vid Nydalasjön.

Efter den näst sista strålningen fick jag lite brännskador under bröstet och på höger sida men de läkte fint och efter tre veckor va de borta.

Nu är det bara att invänta att 6 månader går så jag får lämna nya prover och höra att jag är friskförklarad. Sen har jag en venport kvar som också ska bort.