Så här ser huset ut som vi lämnar det 1 september. Och det känns bara bra, jag har ju aldrig haft ångest för hårdvaran det är bara mjukvaran som betyder nåt. Det jag kan tänka på är att det är i detta hus Isak & Viktor har firat sina tre födelsedagar och lärt sig att gå, prata, slutat med blöjor, lärt sig att äta själv....snyft nu blev det lite vemodigt...... Opps nu gick det över:)