Hoppsan, vips så sitter jag här och skriver 31 december, årets sista dag. Julen kom och gick, känns det som fastän själva julhelgen innehöll många dagar.

Julafton firades hos syster Ulla med familj å några till. Precis när vi slagit vattnet av potatisen och värmt allt som skulle vara varm for strömmen! Rödkålen värmdes på eftervärme i ugnen...Men det var riktigt mysigt att äta i endast ljusens sken, och dela ut julklappar. Vi hade hjälp av en nisse med julklappsutdelningen...Men vid åtta tiden åkte vi hem för grabbarna ville titta på tv.

Juldagen åt vi en kanonmiddag hos syster Eva, så jäkla god mat (som vanlig där). Jag och grabbarna sov över där så fick mamman dricka lite rött "ler". Vi gjorde skattjakt och frågesport, jag den första och Isak & Viktor den andra. Grabbarna somnade skönt på övervåningen medan de såg på Anders inspelade jaktfilmer..

Men idag är det nyårsafton och det snöar! Vi var bjudna till Brunflo på en heldag med badtunnebad, lekar och mycket annat skoj. Men nu är det ju så att vi har en gammal dam som heter Dusty som bokstavligen är livrädd för raketer så vi blir hemma. Peter är på semester och kan inte häller ta henne. Nåväl det kommer fler nyårsaftnar. Vi har bjudit hit mamma som inte for till Sjougda på hummer, räkor, Västerbotten paj och mycket annat gott. Vet redan nu att dessa humrar inte är i närheten av de som jag blev bjuden på för några veckor sen, av en mycket kär vän.....

Jaha och året som gått då? Upp & ner, hit & dit, framgång & motgång.....ja som för de allra flesta kan jag tro. Säger också som många andra, 2014 ska bli ett bra år och jag har några saker på gång som jag tror kommer att göra mig glad....kanske en röd liten stuga i skogen vid en sjö?

Men först och främst ska jag lägga energi, tid, kraft, fokus på att bekämpa bröstcancern. Börjar året med en ny operation den 2 januari.

Nu säger jag, Gott Nytt År!

Så där ja, då har jag varit på lasarettet på återbesök. Alla prover på knölen va bra om man kan säga det om en cancertumör, men så va det, (vet nu att den var 1,3 cm i diameter). En av körtlarna som togs ut hade dock en metastas så det blir ny operation den 2 januari då man kommer att ta bort fler körtlar för att analysera så man är säker på att inget finns kvar. Vilket jag tycker är jättebra och känns tryggt på nåt vis.

Denna gång kommer de att sätta in ett dränage vid såret och de vill ha kvar mig ett eller två dygn längre. Men de går in i samma ärr så några fler sådana slipper jag, (även om det är väldigt fint sydda).

Mitt bröst har varit hårt på utsidan men inte ont, nu var detta inte så konstigt för de tömde det på nästan 3 dl vätska som såg ut som cola eller tjära i färgen...

Nu trodde ju jag i och för sig att jag skulle få ett datum för start gällande strålning, men det fick jag så klart inte. Men jag vet nu att det kommer att ta fem veckor och det är väldigt lång tid utan Isak & Viktors, men Peter har lovat att jag får ha de hos mig varje helg jag är hemma.

Ska jag nu tro alla så är det väldigt bra i Umeå och patienthotellet, så det går nog ingen nöd på mig..

 

Patienthotellet, Umeå

Söndag och tredje advent...Det är inte klokt vad tiden går fort!

Jag har funderat på en sak, varför tänder en del adventljusen från höger (som på bilden ovan).....kan det vara så att de är vänsterhänt? eller vänder bilden sig när folk lägger ut den? Känns onekligen avigt....

Här kommer några exempel, hämtat från facebook idag:

För nio år sedan fick vi ta hem två julnissar från prematuren och lyckan va total, men lite brydd va jag allt om hur det skulle gå, men det gick hur bra som helst. Det visade sig att jag var en lugn mor som blev en rackar på logistik :)

Att tiden går fort ser man på denna bild, det är nio år sedan....Två små nissar som förgyllde tillvaron oerhört.

Som idag (somras) har blivit så här stor.....

Till veckan ska vi äntligen flytta hela turistbyrån till Folkets Hus :) Den 19/12 kommer vi att ha öppet hus mellan 13:00-16:00 och bjuda på glögg & pepparkakor. Känns otroligt skönt att vi alla åter kommer att sitta under samma tak.

Idag har det gått 18 dagar sen operationen. Det har läkt jättebra, men är fortfarande svullet och blått, den ilgröna färgen är från den vätska man sprutade in för att hitta åt portvaktskörteln. Det är alltså radioaktiv vätska......låter ju inte så sunt, kan det verkligen vara det? Måste fråga när jag ska på återbesök på måndag. Måste nog hålla med underläkaren, Emil om att han har sytt fint, eller hur? :)

Du härliga lördag...den har vi tillbringat i Hammerdal och innebandy. Våra duktiga flickor/pojkar vann alla tre matcherna :)

Att jobba halvdag har sin tjusning...idag när jag skulle "göra kväll" kl. 12:00 fick jag med mig en riktigt golunch hem....en jultallrik med bara gosaker!! Ännu en sån där människa som man bli så glad av :)

Sen va magen full så jag va tvungen ut en sväng, å det gjorde heller inte ont ;)

Vilken tur att världen består av både idioter OCH helt underbara människor! Idag har jag fått träffa både ock......Varför ser en del det som en livsuppgift att vara vrång och motspelare i stället för medspelare? Idag fick jag nog och fick således ett utbrott (händer inte ofta i arbetssammanhang) men denna människa är en riktig vrångstut som borde avgå från sitt uppdrag som styrelseordförande, mer energi än så läggs inte på den skitstöveln idag.......

Utan den lägger jag mycket hellre på alla NI underbara, genomsnälla, omtänksamma människor som finns i min värld. Det är bl.a. på grund av er som allt går min väg lust nu, det är ni som ger mig styrka och "jävlaranamma" och det tackar jag er för ända från hjärteroten, PUSS på er allihopa!

Å en av dessa fick jag också träffa idag, hon har läst min blogg och berördes så....å inte nog med det hon hade med sig en gåva också i en utformning som verkligen "är jag"....tack Inga!

Grattis på ANNA-dagen! Tack å tack! ;)

Idag har jag äntligen börjat att jobba 1/2 tid, tanken är att jag ska vara på plats mellan 8-12. Jag vet var min plats är och det är på platser där det finns folk.

Mina kollegor har påbörjat flytten och det kommer att bli så bra :) Fick föresten en jättefin blomma av Gerd, Anki, Håkan, Tore och Pernilla idag på Anna-dagen och allt. Det stod på kortet att jag kan vara lugn för de håller ställningen, och det vet jag att de gör är inte det minsta orolig...

 

Myrten

Läge: Ljust, skuggas vid stark sol.

Vatten: Håll jorden jämnt fuktig.

Blomfärg: Små, vita, femuddiga med stor ståndarsamling.                        

Bladfärg: Små, tunna blad som doftar gott vid beröring.                        

Doft: Ja.Jordprodukter: Blomsterlandets blomjord.Näring: Krukväxtnäring för blommande växter. Svag dos Krukväxtnäring i vattnet vår-höst, sedan 1 gång/månad.                        

Ursprung: Medelhavsområdet.                        

Övriga namn: Brudmyrten

Övrigt: Trivs bra utomhus på sommaren. Placeras ljust, och helst svalt, under vintern, i rumstemperatur kan en del blad falla av. Beskär på våren så kommer det snart nya blad. Doftar härligt vid beröring. Blommar med små, vita blommor. Myrten kräver omsorg, men kan bli gammal om den trivs.

Nästa måndag ska på återbesök för att få reda på var/när/hur jag ska fortsätta min behandling. Jag antar att det blir strålning och då hoppas jag verkligen att jag inte påbörjar den förens efter alla helger. Jag har tagit på mig och bemanna turistbyrån mellandagarna.

Runan - Dagaz
"Uppvaknande, medvetenhet. Klarhet, i motsats till osäkerhet. Tid för att planera eller starta ett projekt. Förändring, paradigmskifte. Hopp, lycka, idealism. Trygghet och säkerhet. Motsatsen kan också gälla ibland: hopplöshet, mörker, sömn, negativ förändring.

Bokstavligen betyder Dagaz "dag". Samtidigt betyder kortet även uppvaknande. Arkeologiska fynd bevisar att runan har använts för att symbolisera ljus.
Symbolen liknar oändlighetssymbolen. Dagaz står för oändliga möjligheter. Den finns förresten ingen runa som står för mörker eller för månen.

Dagaz står även för förändringar som händer plötsligt, från en dag till en annan. Dagaz symboliserar inte någon lång förändringsprocess (det gör i stället runan med namnet Jera) utan plötsliga insikter som leder till förändringar "över natten".

Den vill jag gärna ha tatuerad någonstans, har dock inte riktigt bestämt vart. Jag tycker att den passar mig, idag, imorgon........

Nu skriver jag utifrån dagens datum, 6 december.
Har nu varit hemma och sjukskriven i nio dagar och det kan jag säga det är inte lätt att gå hemma och vara sjukskriven när man heter Anna....Därför har jag bestämt att jag ska jobba till veckan, halvtid. Jag har grabbarna till veckan och de ska på skolan och då kan ju jag lika gärna fara och jobba några timmar.

Har fått så många hälsningar, blommor och presenter, nedan har jag lagt ut några:

 

 

 

Jag mår bra och såren läker jättefint, men det har sett bedrövligt ut, helt mörbultat tänk att det kan bli så blått, grönt och svullet av detta lilla ingrepp som det ändå är... Jag trodde att de tagit bort en bit men bröstet är ju större nu...;)

Håll i er, nu kommer två bilder som kan vara stötande...., men jag vill ändå visa hur det såg ut i början av veckan och hur det ser ut idag, ni får skrolla lite....

*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*

Dr Larsson meddelade att man fått svar från cellprovet och det visade på elaka celler dvs elakartad cancer. Han titta på mig och frågade vad jag kände, jag ryckte på axlarna och sa at det visste jag redan. Det hade magkänslan redan sagt mig. Vävnadsprovet skulle man få svar om några dagar senare och han lovade att ringa mig med besked från dessa. Han förklarade att det var beroende på vad de svaren gav vilken typ av operation det skulle bli, för operation skulle det bli inom 2-3 veckor.

Om vävnadsprovet är positivt kommer man endast att ta bort själva knölen via en s.k. tårtbitsoperation, om det däremot är negativt så vill man även ta bort portvaktsköteln som den heter.

Han gjorde en undersökning och sa också att jag hade gjort det bra som känt knölen för den var inte helt lätt att hitta för ovana fingrar. När han var klar tackade han för sig och gick, kvar blev bröstsköterskan som förklarade för mig vad som kommer att ske rent praktiskt. Vi pratade en hel del på hur man berättar för sina barn att mamma har bröstcancer. Vi var  rörande överens om att sanningen är det bästa, och att man berättar precis som det är varken mer eller mindre, helt i min riktning. Jag fick också en del information bl.a. boken nedan "Det gäller dig - en bok om bröstcancerbeskedet"

Ulla skulle stanna kvar i stan tillsammans med Eva och Heidi så efter att jag skjutsat henne till Scandic åkte jag hem. Jag ringde Peter på väg hem och berättade om beskedet och det första han frågade var, vad ska du säga till grabbarna? precis som det är sa jag. Sagt och gjort jag åkte direkt till mamma där grabbarna var efter skolan. De satt och tittade på tv och jag gick direkt dit och sa "Tror du inte på tusan Viktor att jag hade en lite knöl i bröstet, vilken tur att du sa åt mig att gå till mammobussen, nu ska jag få operera bort den om en par veckor" Viktor tyckte att jag skulle åka direkt och ta bort den, men vi pratade en stund om det hela och jag kunde ju visa på ett gott exempel, momma...hon har ju haft bröstcancer och se hur pigg och frisk hon är nu!

Onsdagen därpå, 13 november ringer Dr Larsson när jag är på jobbet och berättar att svar på vävnadsprovet kommit och även detta visar på elakartad cancer och att operation är planerad till v 48. Bra, tänkte jag då har jag något att fokusera på, v 48 tisdag eller torsdag, det skulle jag få reda på inom kort. Veckan därpå fick jag kallelse för operation datumet var den 28 november med inskrivning dagen innan kl. 9:00 på kirurgslussen. Tillsammans med kallelsen fick jag information och en kom - ihåg - lista inför besöket. Bra nu hade jag ett datum och kunde meddela mina arbetskollegor, chef m.fl. när jag inte kommer att vara på plats. Dessutom hade jag några saker jag skulle arbeta bort i början på veckan. Under hela tiden så hade jag cancer i tankarna men jag har varit lugn och tagit saken för var det är, jag har inte sökt på ordet "bröstcancer" en enda gång utan jag tar saker vart efter det kommer och gör det jag blir tillsagd att göra, jag förlitar mig på expertisen! Det jag skulle förbereda var provtagning här hemma på NNV så jag bokade tid för detta, sen var det bara att vänta in dagen D.

Sent på eftermiddagen den 22 november ringer Dr Larsson och frågar om jag kan operera mig den 26 november istället för det hade blivit några ändringar på lasarettet, jag svarade ja på en gång ju tidigare desto bättre. Inskrivningen skulle nu ske den 27:e kl. 9:00 istället. Helgen kom och gick och på måndagsmorgonen hämtade Fanny och Ulrica upp mig på väg till stan, så slapp jag åka buss in :)

Man hade sagt att nästan hela dagen skulle det ta för inskrivning så jag hade laddat med en bok och lite annat läsvärt. Jag fick träffa in sköterska som skrev in mig och hon förklarade att jagskulle få göra en lungröntgen, träffa narkosläkaren, ta lite kompletterande prover och prata med underläkaren som skulle vara med på operationen. När jag hade mitt samtal med läkaren så berättade han att alla prover va jättefina förutom att jag hade lite lågt blodtryck, men det visste jag redan 100/70. Han såg också på röntgenplåtarna från lungröntgen att jag hade två gamla frakturer på revbenen.....Va sa jag, hum ok jag vet exakt från när/vad, det på ryggen var från när jag ramlade av hästen för några år sedan och det som va lite nyare var från min djupdykning i en bar....När jag senare berättade detta för Ulla konstaterade hon att om man gjorde en helscanning av min kropp skulle man hitta bra mycket mer än så..;) Nåväl, allt var gjort till kl. 13:00 och jag fick reda på att jag skulle infinna mig på kirurgslussen kl. 7:15 morgonen därpå. Jag gick till patienthotellet och checkade in, sen gick jag på stan och tok shoppade bara saker/kläder till mig själv. "Sista måltiden" åt jag på hotellet, caesarsallad sen skulle jag vara fastande.

23 november = operationsdag
Jag och fem personer till hängde på låset vid sjutiden och vi blev alla väl mottagna och visade till olika rum där vi skulle byta om till särk, strumpor och andra underbyxor....Sen var det bara att vänta, vänta och vänta jag somnade en stund och sen bar det iväg till en sorts röntgen. Man skulle spruta in färgad vätska som var knallgrön och sedan ta bilder i en scanner, detta för att man skulle se var min portvakt satt. Denna vätska söker sig automatiskt till denna. Efter insprutandet skulle man vänta 10 minuter och sedan togs bilderna som tog ca fem minuter per bild att bygga upp. Om man inte fick bilder så skulle jag få vänta en timme och göra om allt igen men det gick bra på första försöket. Läkaren ritade upp två pilar vilka skulle vara min biljett in på operation senare.

 

 

Klockan halv två åkte jag ner på operation där jag fick vänta ca 45 minuter innan jag fick komma in på till själva operationssalen. Tre trevliga kvinnor tog emot mig bl.a. narkosläkaren som kvittrade och pratade om ditt & datt...vi hade det trevligt och vips så sov jag. När de väckte upp mig så kom jag ihåg att det första jag sa pekandes på narkosläkaren "Du kan du ringa till Jerker Östlund och säga att han måste nog jobba en fyra dagar till?" Hon visade tummen upp och sa "fixar det jag" just då kom jag på mig och började skratta och sa men vad jag svamlar....jag konstaterade att de måste få höra mycket roligt och hon svarade "du skulle bara veta" De körde in mig på uppvaket och jag tackade för mig.

Det första jag kände efter sen var om det fanns någon dränarsslang under armen...nix :) ok då vet jag att de inte behövde plocka bort fler körtlar...

Jag låg inte länge alls på uppvaket, alltså jag mår oförskämt bra efter narkos, jag veta att det finns de som inte alls mår bra av detta. Så efter bevisat toabesök (som var radioaktivtgrön från kontrastvätskan) ringde man efter personal från kirurgavdelningen. Men nu var jag hungrig och jag längtade verkligen efter mat, men tyvärr så skulle jag ingen mat få eftersom de ville fortsätta att ha mig fastande för det är tydligen vanligt att man måste öppna upp för att "tömma" vätska..

 



Men kaffe och snus fick jag så det fick klara sig. Kära Erika hade varit upp med just snus och en present, en mugg som det står "Världens Bästa" på, kärlek!

Kvällen ägnades åt tvtittning, läsning och fejjan....Somnade vid 23 tiden, lite ont men inte mycket. Jag vaknade vid sjutiden och började vänta på frukost. När den äntligen kom så hade man ingen bricka till mig! som jag längtat denna gröt. Men som tur var så fanns det folk på denna avdelning som inte alls ville ha gröt så jag fick äta god frukost till slut. Vid 10 tiden kom läkaren, ronden och han förklarade att allt gått jättebra och att man tog två körtlar inkl. portvakten och att jag skulle få åka hem :). Jag klädde mig och satt mig i dagrummet så de fick städa bort mig och bädda om sängen, det är verkligen löpande bandet på denna avdelning, man behöver då inte vara kvar om det inte är nödvändigt.

En sak är då säkert, fecebook må vara ett ytligt forum men det kan jag säga att alla dessa hundratals meddelanden, hälsningar, kramar, hjärtan...som jag fått via Facebook har värmt nåt oerhört.

Vid utskrivningssamtalet fick jag träffa underläkaren Emil som var med under operationen han förklarade att jag skulle få komma på återbesök den 16 december och att jag även är sjukskriven tom samma datum. Han förklarade att portvakten såg fin ut och vid den första korta analys som gjordes under operationen så såg man ingen cancer. Denna ska dock analyseras vidare och noggrannare och avgöra min fortsatta behandling. Han sa också att såren var otroligt snyggt sytt, det var nämligen han som sydde ihop mig...ok sa jag det återstår att se :)

Jag tog sedan bussen hem 12:30, helt ok att åka buss faktiskt det är väl det jag ska göra om det blir strålning i Umeå så småningom. Peter hämtade mig på busstationen så jag slapp gå och vid två tiden kom Isak & Viktor hem efter skolan och hade med sig en present som kan få vilket morhjärta som helst att formligen smälts, Puss, puss och puss

Ren och skär kärlek!

 

Mina fina pojkar!

 

 

 

Att oktober är en rosa månad går inte ta miste på man formligen översköljs av bidragsförslag, reportage i tidningar, hur man undersöker sina bröst i jakten på förändringar......

Visst har jag köpt rosa bandet genom åren, gett bidrag till cancerfonden osv, men det där med undersökning av mina bröst....ja det har jag nog missat.

I Sverige har vi kvinnor från 40-årsåldern turen att få göra kontinuerliga mammografiundersökningar själv har jag naturligtvis inte missat dessa tider men, denna höst som varit mer eller mindre kaotisk missade jag denna tid som var den 17 oktober. I Strömsund hade vi den ina rosa bussen ståendes vid hälsocentralen hela hösten och Viktor frågade mig flera gånger om jag varit på "mammobussen", nej sa jag men jag ska.....Blev aldrig av att jag ringde och bokade en ny tid, utan tog det med ro och diskuterade som så att jag blir ju kallad om två år igen.

Kvällen den 22 oktober satt jag ensam hemma och tittade på tv, det var något program om cancer eller om det var något reklaminslag från cancerfonden jag minns inte så noga. Däremot så kom jag att tänka på Halenius Hörnas sista program med Christine Meltzer som bl.a. berättade om när hon upptäckte att hon hade bröstcancer. Hennes berättelse satte sig hos mig om hennes frustration när hon upptäckte knölen och fick sedan bekräftat av läkare att det var cancer.

När jag satt där i soffan så kände jag på yttersidan av mitt vänstra bröst och visst kände jag något diffust längt in, eller...kände på det högra och nej där fanns ingen. Men när man känner nog länge så känner man knölar överallt så jag slog bort detta och fortsatte att titta på tv. Men sen jag duschat denna kväll så kände jag efter igen och nu var jag säker jag hade banne mig en lite knöl i bröstet så var det bara.

Morgonen därpå ringde jag mammografin i Östersund och fick en tid på "mammobussen" på torsdagen. Jag åkte upp och väntade i det lilla väntrummet med tre andra kvinnor. Vi prata och skämta om hur vida man uppskattar om det var en manlig sköterska eller inte, vi kom på att det var väldigt olika. När det blev min tur så berättade jag att kan själv känt en knöl och visade var, sköterskan placerade en lite "pärla" med tejp var och sedan tog hon sina bilder. Och som alltid sa hon att hör du inget så är allt normalt.

Veckan därpå var det höstlov för grabbarna så dom och mamma åkte upp till stugan i Borga. Jag hade övertidstimmar att ta ut så jag var ledig hela veckan. När vi kom hem fredagen därpå, 1 november hade jag en remiss i brevlådan, jag var välkommen till kompletterande undersökningar på mammografiavdelningen i Östersund den 6 november.

På väg in till stan så lyssnade jag på radion i bilen och de spelade "Morning has broken" med Cat Stevens och den liksom spelades för mig, det var så jag kände i alla fall. När jag kom på plats så fick jag komma in nästan på en gång. Jag gjorde en röntgen en "vanlig" men också en skiftröntgen, det gick snabbt. Därefter fick jag vänta bakom ett draperi med en handduk rund överkroppen för jag skulle även få träffa en läkare. Nu kommer jag inte ihåg namnet på denne läkare men det var en mycket trevlig man, lugn och metodisk. Han undersökte bröstet och använde sedan ultraljud för att titta närmare....och där på skärmen uppenbarade det sig en litet mörkt område, där var den......

Läkaren förklarade att det var en knöl men att vi inte visste om det var en elak en eller inte. För att få reda på det måste man göra ett cellprov och ett vävnadsprov och detta gör kirurgen, och kanske kunde jag få ta det provet under dagen. De skulle ringa och kolla om någon kunde komma upp och ta provet. Jag blev tillsagd att vänta i väntrummet så skulle de undersöka saken. Jag satt och vänta i en kvart då sköterskan kom och meddelade att de skulle ta provet själv så sagt och gjort så blev det.

Proven består av fyra små, små bitar som hämtas med nål direkt på knölen, ett cellprov och tre vävnadsprov. Jag fick bedövning och provtagningen var över snabbt, jag kände absolut ingenting och kunde själv följa på skärmen hur det gick till.

Sen var det över och jag fick träffa en sk. bröstsköterska som berättade hur det hela kommer att gå till härifrån. Jag fick med mig en ny kallelse redan på fredagen efter den 8 november.

Den 8 november på morgonen hämtade jag syster Ulla i Strand hon skulle följa med mig till lasarettet då jag skulle få beskedet vilken typ av knöl jag hade, fyra öron är bättre än två. Jag skulle träffa läkaren Lars Jansson kl. 11:20 på kirurgmottagningen i Östersund. När vi satt i väntrummet så var jag så lugn, jag visste redan vilket besked jag skulle få, nämligen detsamma som jag redan visste kvällen den 22 oktober då jag först kände knölen. Det som händer andra hade nu drabbat mig, jag har bröstcancer.

Jag tänker inte skriva från det datumet 2011 då jag skrev sist för då tröttnar jag direkt, mitt tålamod är detsamma. Jag kommer dock att lägga in lite bilder för att knyta samman bloggen.......

September 2013
Äntligen! Vi flyttar turistbyrån från Storgatan till Folkets Hus........nja, Anna i alla fall.

Jo så här var det, kommunen tar över driften på FH och vi ska flytta in och driva densamma. En kanon idé som från början var min, å nu ska det bli av. Problemet är dock att FHf säger upp sin personal redan i juni varav när höstens aktiviteter i huset drar igång måste det bemannas. Sagt och gjort jag tar bokstavligen datorn under armen och sätter mig på heltid i FH.s reception.

Att det skulle sluta med i snitt 35 övertidstimmar/månad är en sak, men jag tycker ju att det är så roligt! Dels att få planera flytten men mest för att jag får jobba med händerna och ta emot folk, det är ju det jag är bäst på, ändå. Så till en början var det roligt hela vägen, jag gjorde allt, bokade in grupper, städa, flytta bord låste upp och igen..... Det försa jag drog igång var ett sjujävla storstäd med  kommunens städpersonal. Det blev många utryckningar till FH på s.k ledig tid, men det gjorde liksom inget. Jag ville ju verkligen att detta skulle funka och det bästa av allt, vi öppnar dörren mellan FH och Nordica, äntligen!.


Under hösten arbetar vi också med nya "Guldälggalan" som ska hållas på FH, mycket jobb rent praktiskt något som jag njuter av fullt ut. Det blir en succé och en otroligt rolig tillställning :)

 

 
 

 
 
Snickarna kommer och vi planerade ombyggnationen, inte mycket som behöver göras men det ska ändå göras. Jag väntar på att man ska sätta igång och veckorna går, å går....å 10 veckor senare så sätter man äntligen igång. Jag börjar känna mig sliten och trött men ändå så nöjd, det kommer ju att bli så bra! Så händer det, det som händer andra, inte mig... tisdagen den 22 oktober på kvällen...

 

Kära blogg det är över 1,5 år sedan jag skrev här sist och det kan endast skyllas på jobb, jobb och jobb!

Sen sista så har jag åter flyttat nu tillbaka till Norra Strandvägen 2, japp tillbaka till sjön, min sköna Ströms Vattudal :)

Sommaren 2013