Dr Larsson meddelade att man fått svar från cellprovet och det visade på elaka celler dvs elakartad cancer. Han titta på mig och frågade vad jag kände, jag ryckte på axlarna och sa at det visste jag redan. Det hade magkänslan redan sagt mig. Vävnadsprovet skulle man få svar om några dagar senare och han lovade att ringa mig med besked från dessa. Han förklarade att det var beroende på vad de svaren gav vilken typ av operation det skulle bli, för operation skulle det bli inom 2-3 veckor.

Om vävnadsprovet är positivt kommer man endast att ta bort själva knölen via en s.k. tårtbitsoperation, om det däremot är negativt så vill man även ta bort portvaktsköteln som den heter.

Han gjorde en undersökning och sa också att jag hade gjort det bra som känt knölen för den var inte helt lätt att hitta för ovana fingrar. När han var klar tackade han för sig och gick, kvar blev bröstsköterskan som förklarade för mig vad som kommer att ske rent praktiskt. Vi pratade en hel del på hur man berättar för sina barn att mamma har bröstcancer. Vi var  rörande överens om att sanningen är det bästa, och att man berättar precis som det är varken mer eller mindre, helt i min riktning. Jag fick också en del information bl.a. boken nedan "Det gäller dig - en bok om bröstcancerbeskedet"

Ulla skulle stanna kvar i stan tillsammans med Eva och Heidi så efter att jag skjutsat henne till Scandic åkte jag hem. Jag ringde Peter på väg hem och berättade om beskedet och det första han frågade var, vad ska du säga till grabbarna? precis som det är sa jag. Sagt och gjort jag åkte direkt till mamma där grabbarna var efter skolan. De satt och tittade på tv och jag gick direkt dit och sa "Tror du inte på tusan Viktor att jag hade en lite knöl i bröstet, vilken tur att du sa åt mig att gå till mammobussen, nu ska jag få operera bort den om en par veckor" Viktor tyckte att jag skulle åka direkt och ta bort den, men vi pratade en stund om det hela och jag kunde ju visa på ett gott exempel, momma...hon har ju haft bröstcancer och se hur pigg och frisk hon är nu!

Onsdagen därpå, 13 november ringer Dr Larsson när jag är på jobbet och berättar att svar på vävnadsprovet kommit och även detta visar på elakartad cancer och att operation är planerad till v 48. Bra, tänkte jag då har jag något att fokusera på, v 48 tisdag eller torsdag, det skulle jag få reda på inom kort. Veckan därpå fick jag kallelse för operation datumet var den 28 november med inskrivning dagen innan kl. 9:00 på kirurgslussen. Tillsammans med kallelsen fick jag information och en kom - ihåg - lista inför besöket. Bra nu hade jag ett datum och kunde meddela mina arbetskollegor, chef m.fl. när jag inte kommer att vara på plats. Dessutom hade jag några saker jag skulle arbeta bort i början på veckan. Under hela tiden så hade jag cancer i tankarna men jag har varit lugn och tagit saken för var det är, jag har inte sökt på ordet "bröstcancer" en enda gång utan jag tar saker vart efter det kommer och gör det jag blir tillsagd att göra, jag förlitar mig på expertisen! Det jag skulle förbereda var provtagning här hemma på NNV så jag bokade tid för detta, sen var det bara att vänta in dagen D.

Sent på eftermiddagen den 22 november ringer Dr Larsson och frågar om jag kan operera mig den 26 november istället för det hade blivit några ändringar på lasarettet, jag svarade ja på en gång ju tidigare desto bättre. Inskrivningen skulle nu ske den 27:e kl. 9:00 istället. Helgen kom och gick och på måndagsmorgonen hämtade Fanny och Ulrica upp mig på väg till stan, så slapp jag åka buss in :)

Man hade sagt att nästan hela dagen skulle det ta för inskrivning så jag hade laddat med en bok och lite annat läsvärt. Jag fick träffa in sköterska som skrev in mig och hon förklarade att jagskulle få göra en lungröntgen, träffa narkosläkaren, ta lite kompletterande prover och prata med underläkaren som skulle vara med på operationen. När jag hade mitt samtal med läkaren så berättade han att alla prover va jättefina förutom att jag hade lite lågt blodtryck, men det visste jag redan 100/70. Han såg också på röntgenplåtarna från lungröntgen att jag hade två gamla frakturer på revbenen.....Va sa jag, hum ok jag vet exakt från när/vad, det på ryggen var från när jag ramlade av hästen för några år sedan och det som va lite nyare var från min djupdykning i en bar....När jag senare berättade detta för Ulla konstaterade hon att om man gjorde en helscanning av min kropp skulle man hitta bra mycket mer än så..;) Nåväl, allt var gjort till kl. 13:00 och jag fick reda på att jag skulle infinna mig på kirurgslussen kl. 7:15 morgonen därpå. Jag gick till patienthotellet och checkade in, sen gick jag på stan och tok shoppade bara saker/kläder till mig själv. "Sista måltiden" åt jag på hotellet, caesarsallad sen skulle jag vara fastande.

23 november = operationsdag
Jag och fem personer till hängde på låset vid sjutiden och vi blev alla väl mottagna och visade till olika rum där vi skulle byta om till särk, strumpor och andra underbyxor....Sen var det bara att vänta, vänta och vänta jag somnade en stund och sen bar det iväg till en sorts röntgen. Man skulle spruta in färgad vätska som var knallgrön och sedan ta bilder i en scanner, detta för att man skulle se var min portvakt satt. Denna vätska söker sig automatiskt till denna. Efter insprutandet skulle man vänta 10 minuter och sedan togs bilderna som tog ca fem minuter per bild att bygga upp. Om man inte fick bilder så skulle jag få vänta en timme och göra om allt igen men det gick bra på första försöket. Läkaren ritade upp två pilar vilka skulle vara min biljett in på operation senare.

 

 

Klockan halv två åkte jag ner på operation där jag fick vänta ca 45 minuter innan jag fick komma in på till själva operationssalen. Tre trevliga kvinnor tog emot mig bl.a. narkosläkaren som kvittrade och pratade om ditt & datt...vi hade det trevligt och vips så sov jag. När de väckte upp mig så kom jag ihåg att det första jag sa pekandes på narkosläkaren "Du kan du ringa till Jerker Östlund och säga att han måste nog jobba en fyra dagar till?" Hon visade tummen upp och sa "fixar det jag" just då kom jag på mig och började skratta och sa men vad jag svamlar....jag konstaterade att de måste få höra mycket roligt och hon svarade "du skulle bara veta" De körde in mig på uppvaket och jag tackade för mig.

Det första jag kände efter sen var om det fanns någon dränarsslang under armen...nix :) ok då vet jag att de inte behövde plocka bort fler körtlar...

Jag låg inte länge alls på uppvaket, alltså jag mår oförskämt bra efter narkos, jag veta att det finns de som inte alls mår bra av detta. Så efter bevisat toabesök (som var radioaktivtgrön från kontrastvätskan) ringde man efter personal från kirurgavdelningen. Men nu var jag hungrig och jag längtade verkligen efter mat, men tyvärr så skulle jag ingen mat få eftersom de ville fortsätta att ha mig fastande för det är tydligen vanligt att man måste öppna upp för att "tömma" vätska..

 



Men kaffe och snus fick jag så det fick klara sig. Kära Erika hade varit upp med just snus och en present, en mugg som det står "Världens Bästa" på, kärlek!

Kvällen ägnades åt tvtittning, läsning och fejjan....Somnade vid 23 tiden, lite ont men inte mycket. Jag vaknade vid sjutiden och började vänta på frukost. När den äntligen kom så hade man ingen bricka till mig! som jag längtat denna gröt. Men som tur var så fanns det folk på denna avdelning som inte alls ville ha gröt så jag fick äta god frukost till slut. Vid 10 tiden kom läkaren, ronden och han förklarade att allt gått jättebra och att man tog två körtlar inkl. portvakten och att jag skulle få åka hem :). Jag klädde mig och satt mig i dagrummet så de fick städa bort mig och bädda om sängen, det är verkligen löpande bandet på denna avdelning, man behöver då inte vara kvar om det inte är nödvändigt.

En sak är då säkert, fecebook må vara ett ytligt forum men det kan jag säga att alla dessa hundratals meddelanden, hälsningar, kramar, hjärtan...som jag fått via Facebook har värmt nåt oerhört.

Vid utskrivningssamtalet fick jag träffa underläkaren Emil som var med under operationen han förklarade att jag skulle få komma på återbesök den 16 december och att jag även är sjukskriven tom samma datum. Han förklarade att portvakten såg fin ut och vid den första korta analys som gjordes under operationen så såg man ingen cancer. Denna ska dock analyseras vidare och noggrannare och avgöra min fortsatta behandling. Han sa också att såren var otroligt snyggt sytt, det var nämligen han som sydde ihop mig...ok sa jag det återstår att se :)

Jag tog sedan bussen hem 12:30, helt ok att åka buss faktiskt det är väl det jag ska göra om det blir strålning i Umeå så småningom. Peter hämtade mig på busstationen så jag slapp gå och vid två tiden kom Isak & Viktor hem efter skolan och hade med sig en present som kan få vilket morhjärta som helst att formligen smälts, Puss, puss och puss

Ren och skär kärlek!

 

Mina fina pojkar!